Fredag 4 juli - nationaldagsfirande i kvadrat

"Variously known as the Fourth of July and Independence Day, July 4th has been a federal holiday in the United States since 1941, but the tradition of Independence Day celebrations goes back to the 18th century and the American Revolution (1775-83). In June 1776, representatives of the 13 colonies then fighting the revolutionary struggle weighed a resolution that would declare their independence from Great Britain. On July 2nd, the Continental Congress voted in favor of independence, and two days later its delegates adopted the Declaration of Independence, a historic document drafted by Thomas Jefferson. From 1776 until the present day, July 4th has been celebrated the birth of American independence, with typical festivities ranging from fireworks, parades and concerts to more casual family gatherings and barbecues."

I dag åt vi frukost hemma. Idén var att vi skulle komma iväg ned till stan i god tid före paraden skulle börja kl 10. Clear Lake är en given samlingsplats för norra Iowa den här dagen och det är ganska mycket folk i omlopp. Enligt proffstyckarna (mina syskon) var den här paraden undermåligt planerad, men jag tyckte ändå att jag fick se det jag förväntade mig. 

Först i ledet var VFW, Veterans of Foreign Wars, där min värdfar Allan marscherade. 
Därefter följde nära nog allt mellan himmel och jord; föreningar, klubbar, företag, intresseorganisationer, politiker, etc, etc... Vi höll ut en dryg timme och när vi gick vidare var det fortfarande inte slut. Vi avslutade detta första besök på stan inne på VFW:s lokal där det var gratis bar för medlemmar med gäster.

Sedan gick vi hem för att äta lunch som bestod av hamburgare, bratwurst och diverse tillbehör. Jeff stod för grillningen och sedan åt vi inne i garaget (!) för att undkomma solen. 

Efter mat och prat var alla lite trötta och sega och därför aktiverade vi oss med en ny promenad på stan. Det var full fart med tivoli, spel och skräpmat, till exempel kunde man köpa deep fried candy bars, eller pickels (inlagd gurka)! Mina syskon beslutade att jag måste prova en annan friterade läckerhet (?) - funnel cake. Det var någon form av munksmet som friterades i tjocka trådar och därefter berikades med florsocker. Helt ok så länge den var varm, men tack och lov var vi många som delade på denna monsterstora kaka.

Efter denna utflykt vilade vi upp oss och åt en enklare kvällsmat före kvällens stora begivenhet - fyrverkeriföreställning över sjön. Vi fogade oss i ännu en tidig avmarsch från lägenheten för att ställa upp våra stolar på "rätt" plats. Efter en två och en halv timme lång väntan (no joking!) brakade ett halvtimmes långt fyrverkeri lös. Jag måste tillstå att det var både imponerande och vackert med sjön som plattform. Clear Lake har cirka 8000 bofasta invånare, men denna kväll var det 30-40000 människor här för att ta del av firandet. Nu är även jag invigd i denna stolta tradition!

Torsdag 3 juli - tillsammans!

Ännu något av en mellandag, men nu i uppskattat sällskap med delar av Petersen family. Vi började dagen med frukost nere på Main Avenue. Mina "föräldrar" har flyttat sedan jag var här senast och bor nu bara ett par kvarter från stadskärnan. Därför promenerade vi och hela "grejen" kändes väldigt bekant på något sätt. Min värdfar är väldigt socialt orienterad och kan inte gå mer än 100 meter utan att stanna till och hälsa på personer som passerar. Inne på restaurangen var det samma sak, han är liksom kompis med alla. :)

Dad and mom; Allan och Sharon

Efter frukost fixade jag resans första kontanter, inte från en bankomat utan inne på banken över disk. Även där blev det en pratstund. Det är precis det här jag minns från mitt AFS-år i Clear Lake, samhället där alla känner alla och visar varandra omtanke.

En kort stund efter att vi kommit tillbaka till lägenheten dök min jämnåriga värdsyster Tracey upp tillsammans med sin man Craig. De bor i Indianola, cirka två timmars bilresa rakt söder ut från Clear Lake. Tracey brås på sin far och är mycket socialt lagd. Hon är förskolelärare och jag föreställer mig att hon är mycket lämpad för det yrket! Det var riktigt kul att börja dela minnen med varandra, Tracey var den av mina syskon som delade vardag med mig när jag bodde här.

Craig och Tracey

När vi hade ätit en lättlunch åkte vi iväg för att kompletteringshandla mat inför helgen. Alltid lite fascinerande att besöka matbutiker på resande fot. Småstaden till trots är utbudet helt otroligt - oavsett vilken kategori det handlar om. Vid det här laget var jag på god väg att tappa rösten och jag utmanade mig själv med att välja ut en påse halstabletter!

Jag och Angie!

Lite senare på eftermiddagen gjorde vi en tur till stugområdet utanför stan för att hälsa på Angie, en tidigare klasskamrat. Angie har gjort sig förmögen på att sälja silversmycken under märket Silpada Jewlery och hade bjudit in till en utförsäljning av utgående produkter i sin "stuga" - som mer påminde om ett välutrustat semesterhus. Väl där fick jag träffa hela hennes familj, hennes mamma (som jag också kände väl under mitt utbytesår) och några andra klasskompisar från "Class of 1985". Jag hittade dessutom ett jättefint armband som Angie sålde till speciellt vänskapspris. Vi åkte därifrån med löftet att ses på nytt före söndag.

Resten av dagen tillbringade vi hemma. Efter middagen promenerade vi ned till stan och tittade på folklivet kring karnevalsområdet. Där sprang vi på min idrottslärare och basketbollcoach Kay och hennes make. Helt otroligt, hon såg absolut inte ut att vara en dag äldre än för 30 år sedan. Sensmoral: Regelbunden motion och hälsosamt leverne har sin betydelse! :)

Innan vi gick till sängs tittade min "bror" Jeff och hans fru Mary förbi, efter att de kommit upp till Clear Lake tidig kväll. De äger en stuga i samma kvarter som Angie. Jeff och Mary äger och driver en begravningsbyrå tillsammans, i samma stad som Tracey och Craig bor. Jag tyckte väldigt mycket om dem när jag var här och det behövdes inte många minuter för att konstatera att den känslan består.

Sammantaget en speciell dag, jag är så glad över att jag bestämde mig för att åka hit!

Onsdag 2 juli - good bye Orlando!

En välkommen mellandag! När jag planerade resan hade jag tänkt att jag skulle använda den för att ta del av någonting i området. Med hänsyn till ork och väder valde jag att avstå från utflykt och stannade kvar på hotellområdet. 

Dagen började med en gemensam frukost för oss som var kvar på hotellet. Vi tyckte alla att det var speciellt att få sitta ned och äta frukost utan att ha en specifik tid att passa. Hotellets buffé lämnade knappast något kvar att önska. Det blev en lång frukost med tid för  umgänge och reflektioner från Convention! :)

Efter frukost packade jag ihop på rummet och checkade ut strax för kl 11. Jag hittade en lugn plats i lobbyn och uppskattade sedan sällskapet av min dator och bok. Eftersom det var ganska blåsigt ute var det även ok att sitta utomhus intill poolområdet. Tiden rasslade på ganska snabbt fram till halv fyra när jag skulle åka till flygplatsen.

Väl framme på "McCoy" åt jag kvällsmat och blev på nytt påmind om att jag är i landet där allting är 1,5 eller 2 gånger så stort som man förväntar sig... Min beställda "Junior Veggie Burrito" var en hit och jag blev ordentligt mätt!

Passagen genom Security gick problemfritt (puh!) och därefter var jag ganska snart i luften, på väg mot Minneapolis. Trots att dagen varit lugn var jag jättetrött och använde en del av resan till att sova - så skönt! Resan tog cirka fyra timmar och planet landade före utsatt tid kl 20.30. 

Det var lite spännande att vandra mot bagageutlämningen där jag visste att mina värdföräldrar skulle vänta på mig - vilket de också gjorde. De såg precis ut som jag kom ihåg dem, bara 30 år äldre... Trots att det är 17 år sedan jag träffade dem senast var det lätt att hitta tillbaka och börja stämma av en rad frågor om varandra. Resan ner till Clear Lake tog två timmar. Vi klev in i deras nya hyreslägenhet kl 23 och eftersom vi alla var trötta önskade vi varandra god natt när jag fått mitt sovrum. Nöjd med att vara framme och borta från värme och fukt i Florida!

Convention dag 5 - closing...

Vår sista dag på Convention kändes som en bonus för alla som tagit sig igenom de fyra föregående dagarna. Inga stadgar att traggla med, bara roligt innehåll att rösta om!

Den tveklöst mest intressanta punkten på programmet var att rösta om Zonta Internationals mål och serviceprojekt för de kommande två åren. Målen som vi röstade igenom sammanfattas under rubrikerna service (=projekt), advocacy (=opinionsbildning) och resources (=”medlem- och ledarskap”). Utifrån dem ska varje lokal Zontaklubb utforma egna mål och en verksamhetsplan som bidrar till måluppfyllelse 2016.

President Maria José Landeira Östergård

Inkommande president Maria José Landeira Östergård (som är danska!) presenterade sedan mål, syfte och budget för varje serviceprojekt och samtliga röstades igenom med stor majoritet. Beslutet innebär att vi kommer att Zonta kommer att arbeta med följande projekt under 2014-206:

• Eliminating Obstetric Fistula in Liberia, samarbetspartner (UNFPA, FN:s befolkningsfond). Budget USD 600 000.

• HIV-Free Generation in Rwanda, samarbetspartner UNICEF, FN:s barnfond). Budget USD 800 000.

• Gender Responsive Schools in Vietnam, samarbetspartner UN Trust Fund. Budget USD 644 000.

• Delaying Early Marriage in Niger, samarbetspartner UNFPA. Budget USD 1 000 000.

• Voices against Violence in 12 countries, samarbetspartner UN WOMEN (FN:s enhet för jämställdhet och stärkandet av kvinnors rättigheter). Budget USD 986 000.

Projektet som kommer att handla om att förebygga barnäktenskap röstades igenom enhälligt! "Voices against violence in 12 countries" är ett nytt ZISVAW-projekt (Zonta International Strategies to End Violence Against Women). Det är inte helt klart vilka de tolv länderna kommer att bli, men de som presenterades som aktuella är; Burkina Faso, Centralafrikanska republiken, Liberia, Malawi, Nigeria, Togo, Zambia, Indien, Kanada, Australien, Malta, Hong Kong och Filippinerna.

Projekten var det sista vi röstade om och därefter följde en lång rad erkännanden och avtackningar. Distrikt 21 hedersomnämndes som den största bidragsgivaren under 2012-2014. Zontaklubben i Sundsvall fick sola sig bland de klubbar som bidragit med minst 20 000 dollar under samma period. Imponerande! När det gäller avtackningar kan jag rekommendera President Lynn Mc Kenzies tackvideo.

Vi fick en presentation av nästa plats för Convention som kommer att hållas i Nice 2016. Nu börjar man även att arbeta med förberedelser för Convention 2018 som kommer att hållas i Yokohama i Japan. Det är länge sedan en Convention hölls i Asien, så det var många som tyckte att det var ett kul besked. Bara att börja spara pengar! :)

Vid lunchtid avslutades Convention och vi hade några lediga timmar före banketten. Jag och Jessica åt en snabb lunch och hoppade sedan in i en taxi för att göra ett nytt besök på Orlando Premium Outlet. Den här gången kom jag tillbaka med något fler kassar. För första gången i livet är jag nu ägare till en aftonväska! Lite andra mer vardagliga prylar fick balansera detta vågade impulsköp. ;)

Avslutningsbanketten startade med fördrink tillsammans med Distrikt 21. 

Area Directors of Zonta District 21 2014-2016.

Efter lite eftersnack öppnades middagslokalen och vi spriddes ut vid olika bord. Middagen var inget fantastiskt, men helt ok. När måltiden var avslutad var det dags för den formella överlämningen mellan avgående och inkommande styrelse och nomineringskommitté. Ännu en Zonta-ritual att addera till erfarenheterna från Convention. Kvällens höjdpunkt var en föreställning av Cirque du Soleil, som avslutade kvällen med ett antal vågade och helt otroliga nummer!

Efter banketten kände jag mig helt nöjd med att avsluta dagen och drog mig tillbaka för att säkerställa min skönhetssömn inför nästa del av min resa. Jag satte på TV:n för att lyssna på nyheterna om säsongens första tropiska storm som förväntas slå till mot östkusten inför storhelgen 4 juli. Håller tummarna för att jag ska kunna komma vidare enligt plan - chansen för det såg ändå ok ut när jag släckte lampan.

Convention dag 4 - en kämpainsats!

Näst sista dagen och en viss trötthet började ge sig till känna... 

Den här morgonen startade med en "Memorial Service" där alla Zontor som har dött under de senaste två åren hedrades. Även den saken är man duktig på att genomföra här i USA! Inför ceremonin tyckte jag att den kändes lite udda och småmystiskt, men efteråt kvarstod bara en känsla av värdighet. 

Klockan nio var alla samlade för en ny "Business session" och till min lycka fick vi höra ännu en fantastisk talare. Det var Dr. Marilyn Waring, Professor of Public Policy, Institute of Public Policy at Auckland University of Technology. Redan 1975 blev hon den yngsta parlamentsledamoten i Nya Zeeland och hon har blivit känd och erkänd för boken "If Women Counted" (1988), som ledde fram till att FN definierade om BNP-måttet! Marilyn Waring är i dag en känd aktivist för mänskliga rättigheter och ny hedersmedlem i Zonta International. Hon höll ett mycket gripande tal där hon uppehöll sig kring frågan "How do we know what we know?". Hennes ord gick verkligen rakt in i hjärtat och hon fick stående ovationer efteråt.

Dr. Marilyn Waring, founder of feminist economics and human rights activist.

Efter en rast fick vi höra Sonja Hönig Schough (vice president och från i morgon President-Elect) berätta om sin resa till Liberia där hon varit för att följa upp Zontas Fistula-projekt. Vi fick se en ny film om projektet och därefter lyssna på ytterligare en Key Note Speaker - projektledaren för Fistula-programmet. Mycket intressant att få ta del av vad de pengar vi investerar betyder i ökad livskvalitet för utsatta kvinnor i världen!

Resten av dagen blev en utdragen kämpainsats för att komma i mål med revideringen av stadgarna. Det var under det arbetet som tröttheten började visa sig. Även om tonen vid några tillfällen blev hård fanns det även utrymme för humor och skratt, mycket tack vare President Lynn McKenzies professionella styrning. 

Klockan var ungefär sex när vi till sist gick i mål med det nya stadgedokumentet. Då hade tyvärr eftermiddagens workshops fått stryka på foten för att vi "delegater" skulle kunna fullfölja röstningen. Sammantaget har den internationella styrelsen fått igenom många av sina förslag, men inte alla. Ett av de förslag som överraskande nog gick igenom med stor majoritet, var förändringen av vem som kan bli medlem i Zonta. En framgång för de som vill förnya organisationen och föryngra medlemsbasen. Det vi nu säger i stadgarna är: "Membership shall be drawn from women and men with experience in a recognized business or profession". Begreppet "decision-making capacity" har alltså tagits bort, något som flera (även från Sverige) var missnöjda med. Därutöver är det nu möjlighet att även ansöka om medlemskap i Zonta, utöver att bli "inbjuden" som varit enda formen fram tills i dag.

Direkt efter avslutad arbetsdag delade jag på en taxi till Orlando Premium Outlet med mina Zontasystrar från Nyköping. Även om det inte blev några fantastiska fynd kändes det toppen att lämna hotellområdet för en stund! :)

Convention dag 3

Den här dagen var det viktigt att stå på tå direkt på morgonen, då den skulle börja med val av ny styrelse och andra förtroendeuppdrag. Vi hade fått mycket stränga förhållningsorder om att vara på plats senast kl 07.55, eftersom dörrarna skulle stängas kl 8 och därefter förbli stängda tills att hela valet var avslutat. Min egen tidsplanering fungerade för en gångs skull klockrent - möjligen har det något att göra med att jag sköter mig helt och hållet själv?

Jag måste säga att jag är imponerad av hur många professionella funktionärer som bidrar till att allting flyter på ett föredömligt sätt här på Convention - och helt frivilligt! Det gäller allt i från det praktiskt jordnära till mer krävande uppdrag som att genomföra ett val med över 1000 röster. 

Vi kunde genomföra hela röstningsförfarandet utan större missöden, även om det inledningsvis blev en del strul med "röstknapparna". Hela valet inklusive inledande formalia tog ungefär 1,5 timmar. Därefter fick vi lämna salen utan att veta något om resultaten som först skulle fastställas.

Påföljande pass i programmet var en riktig högtidsstund! Vi fick lyssna till tre fantastiska tal, framförda av de unga kvinnor som tagit emot stipendium genom Zontas fonder "Young Women in Public Affairs", Jane M Klausman Women in Business Scholarship och Amelia Earhart Fellowship. Min reflektion efter att ha lyssnat på stipendiaterna var att vi i Sverige har mycket kvar att lära när det gäller att ta tillvara begåvning och utveckla talanger... Alla tre var fostrade i den nordamerikanska kulturen och just i det här avseendet vill jag påstå att det har stor betydelse!

Under den påföljande lunchen deltog jag i en rundabords-diskussion om hur vi för ut Zontas budskap. Ett bra sätt att kunna träffa och dela erfarenheter med ännu fler Zontor - vi är ju ganska många här.

Efter lunch fick vi veta vilka som blivit valda till internationella uppdrag. För egen del stämde min röstning förvånansvärt väl med utfallet. Från vårt eget distrikt var vi glada över att Sonja Hönig Schough valdes till President-Elect. Det innebär att vi kommer att ha en ny svensk president i Zonta International 2016-2018! :)

När valresultatet var kommunicerat var det dags att göra det som ingen jublar över, men som ändå är både viktigt och nödvändigt - rösta om justering av stadgarna. I år har den internationella styrelsen presenterat ett omfattande förändringsförslag i syfte att modernisera och förenkla stadgarna. Redan på förhand visste vi att det skulle innebära mycket diskussion mellan de mer konservativa delegaterna och de som vill förnya. På en övergripande nivå innebär förslagen något av ett vägskäl för hur och på vilken nivå i organisationen olika beslut ska fattas. De som är kritiska menar att vi ger upp en unik demokratisk ordning för en mer toppstyrd. 

Margit Webjörn, Zonta International Bylaws and Resolutions Committee Chairman . Vilken cool kvinna!

Hela förhandlingen styrs av mycket tydliga ordningsregler, till exempel finns det tre olika mikrofoner för att 1) tala för eller 2) tala emot ett förslag. Den tredje mikrofonen används för att framföra något som har med själva procedurerna att göra, eller för att be om ett förtydligande. Finns det talare bakom den måste ordföranden alltid ge dem företräde. De som vill säga något får max två minuter på sig för att göra det och totalt får varje förslag diskuteras i max tio minuter. Gissa om det tar tid när så många engagerade personer är samlade på en och samma plats... Vi höll på i sex timmar och kom igenom två tredjedelar av förslagen. Därefter beslutades det att vi skulle bryta och återuppta arbetet i morgon.

Lite pausgympa piggar upp...

Jag avslutade dagen med mina nya Zontavänner från Nyköping på anläggningens japanska restaurang. Gott och trevligt efter en lång arbetsdag!

Convention dag 2

Ännu en morgon när det var lätt att vakna, min omställning till amerikansk tid fortsätter... Kände mig ändå ganska utvilad för att ta mig an en ny dags övningar.

Vi bor och konfererar på ett gigantiskt hotellkomplex, Orlando World Center Marriott. Tyvärr är det lite av ett "lyxfängelse", man kan inte komma hit eller ta sig härifrån utan att ha bil.  Det får till följd att vi är helt hänvisade till restaurangerna på området och priserna är satta därefter. Men det är bara att gilla läget, hala upp sitt plastkort när man ska äta och låtsas att det regnar! I dag tog det en halvtimme att köa sig fram till en hämtfrukost, tur att det då finns trevliga Zontor att prata med under tiden! :)

Första programpunkten var tidigarelagd för att vi skulle säkerställa att den elektroniska röstningen fungerade. Tack och lov gjorde den det! Räknar man med alla fullmakter handlade det för dagen om 1167 röster. Utöver delegater får även internationella styrelsen, tidigare internationella presidenter samt sittande guvernörer rösta på convention. Alla som skulle rösta har reserverade platser och man sitter tillsammans med sitt eget distrikt i plenumsalen. I dag skulle vi bara godkänna själva ordningsreglerna och de röstades igenom utan dramatik.

Sedan var det dags för alla som kandiderar till förtroendeuppdrag på internationell nivå under 2014-2016 att göra sina muntliga presentationer. Det var riktigt intressant att ta del av alla tankar och idéer om hur Zonta ska utvecklas vidare! Sammanlagt lyssnade vi på 32 personer som kandiderar till 19 olika uppdrag. Ett av de bästa talen var det som vår sittande internationella vice-president Sonja Hönig Schough levererade. Sonja är från Kungsbacka och kandiderar till att bli "President-Elect". Jag tror att hon kommer att lyckas med sin ambition!

I dag serverades lunchen i "the Crystal Ball Room" där det var möjligt att delta i rundabords-diskussioner under tiden man åt och även ta del av olika projekt som genomförts under perioden 2012-2014. Den kampanj inom projektet "Zonta says No", som vi i Sverige har genomfört i samarbete med City Gross (i syfte att opinionsbilda kring våld mot kvinnor) fanns med i utställningen. Efter lunchen var det prisutdelning och Distrikt 21 (Sverige och Lettland) fick då ett hedersomnämnande. Konkurrensen var hård, så det var ett mycket bra utfall, tycker jag. :)

Lite senare under eftermiddagen uppstod den ovanliga situationen att vi klarat av innehållet före schemalagd tid och vi fick därför lite tid att disponera efter eget huvud. Nästan en utmaning när man är på en så hårt styrd tillställning som convention, men självklart mycket välkommen! Jag använde tiden för att tillsammans med Zonta Nyköpings delegater diskutera kandidater och därefter tala direkt med några av dem vi kände oss lite osäkra på. Ett besök på de amerikanska klubbarnas försäljning av olika Zonta-saker blev det också tid för, men några köp blev det inte just i dag.

Jag avslutade dagen med att våga mig ut på en kort promenad runt hotellområdet, i sällskap med Jessica från Nyköping. I dag sken solen även på eftermiddagen (= inget åskoväder) och det var säkert 35 grader varmt ute, svettigt värre med andra ord! Eftersom jag inte hade förbokat något middagsevenemang drog jag mig tillbaka till mitt rum. Finns en del att samla tankarna kring inför morgondagens val och den årliga översynen av stadgarna. Det verkar inte bara vara jag som drar mig lite inför all formalia. Det är ett stort förändringspaket vi ska besluta om och vad jag har uppfattat så här långt går uppfattningarna om förslaget isär. Min gissning är att det kommer att ta lite tid att ta sig igenom alla synpunkter, argument och röstomgångar...

Convention dag 1

Det är inte särskilt svårt att vakna på morgonen när man har bytt tidszon åt det här hållet. Vi vaknade alla tre utan väckarklocka klockan sex, efter några timmars välgörande sömn. Ilse skulle iväg direkt för att träna inför Opening Ceremony kl 7, men Agneta och jag kunde ta det lite lugnare. Vi valde att gå ner till hotellets Food Court och utöver frukost hittade vi förstås en rad andra Zontor, varav många var svenska.

Efter frukost klarade vi av en del nödvändig formalia som att registrera oss som deltagare. Jag fick min namnbricka som på direkten försågs med tilläggen "Delegate" och "First timer". "Delegate" betyder att jag har rätt att rösta under convention, till skillnad från övriga deltagare som är här av eget intresse utan rösträtt. Förutom att rösta för Norrköping har jag fullmakt att rösta för Linköping som har två röster.

Klockan kvart i nio hade vi ett kort distriktsmöte. Vi är omkring 60 svenska delegater här, vilket gör oss till den största delegationen på distriktsnivå. Vår guvernör Liisa kunde även stoltsera med att vi är det distrikt som har samlat in mest pengar under 2012-2014. Det faktumet lyfte även president Lynn Mc Kenzie fram när hon titta in för en blixtvisit.

Efter mötet var det fotografering och sedan var det dags för första mötet med den stora Zonta-familjen. Omkring 1500 delegater deltar på convention, vilket blev tydligt under påföljande "Open Forum". Vid det här passet fick vi en genomgång av programmet och möjlighet att ställa frågor. Engagemanget var stort och många passade på att göra sin röst hörd i den välutrustade plenumsalen. 

Sessionen efter Open Forum var "Delegate Training", där vi fick lära oss om vad vi har för rättigheter och skyldigheter under convention. Vi fick tillfälle att prova röstningsutrustningen, vilket tyvärr slutade i förvirring. Det var osäkert huruvida alla elektroniska röster gick igenom och sessionen ficka avbrytas innan frågan var helt löst. Vi lämnade salen med löfte om att problemet skulle få en lösning tills i morgon...

Eftermiddagens höjdpunkt var tveklöst opening ceremony. Det var en högtidlig tillställning där en delegat från varje land där Zonta finns tågade in och ställde upp sin flagga på scenen. Vi fick en fin bild av hur organisationen har vuxit från 1919 fram till i dag. Totalt är vi i dag 67 länder och närmare 1200 klubbar i världen - det är stort! Efter det fick vi se en film om vad vi har uppnått under de senaste två åren, den kommer att vara tillgänglig för alla medlemmar via Zontawebben efter convention. 

Phumzile Mlambo-Ngcuka, Under-Secretary-General och Executive Director på UN Women var huvudtalare under öppningsceremonin. Hon höll ett mycket intressant tal där hon satte Zontas frågor och utmaningar i ett större perspektiv, utifrån sin egen imponerande karrirär som omfattar arbete på regeringsnivå i Sydarfrika och olika insatser kring mänskliga rättigheter, jämställdhet och social rättvisa. Hon sammanfattade flera gånger det hon talade om med orden "Progress yes, but not enough". 

Efter ceremonin var det mingel och en extra samling för "First Timers", för att ge oss lite mer fördjupning i vad som ligger i programmet framåt. Totalt är 318 nya delegater här för första gången, vilket tydligen är ovanligt många. 

Vi från Sverige avslutade dagen med lite barhäng före en enkel middag uppdelade på mindre grupper. Jag måste erkänna att jag kände av tidsomställningen när klockan hade passerat 19, men lyckade ändå hålla mig igång fram till kl 22. Det var en skön känsla att få dra sig tillbaka i ett eget rum och en egen säng...

Torsdag 26 juni - lång resa!

Tid för avresa! Tåget till Arlanda avgick i tid kl 07.51och lyckades faktiskt med konststycket att ankomma Arlanda enligt tidtabell. Det gav mig gott om tid att ta mig an incheckning och göra några kompletterande inköp på "insidan". Några timmar senare kom även Deltas linje DL203 iväg på tid kl 13.15.

Resan gick utmärkt, förutom att det var lite jobbigt att sitta ner i dryga åtta timmar innan planet kom fram till JFK i New York. Till min lättnad gick även passagen förbi "Boarder Protection" (=Immigration) smidigt, hela paketet med pass- och ESTA-kontroll samt tull var avklarat på mindre än en timme! Delta Airlines hade tänkt till på ett föredömligt vis och transfer mellan terminaler och ny "bagage drop" gick också smärtfritt. Inrikessidan av JFK var sliten och trist, men tre timmar efter att jag landat var jag på väg vidare till Orlando. Sista sträckan sov jag mig igenom och vaknade till av skakningarna i planet cirka tio sekunder före landning. :)

På flygplatsen i Orlando träffade jag den första Zonta-delegaten, Agneta Pålsson, som är kassör i Zontas svenska nationella styrelsen. Där hade jag allt lite tur, för vid incheckningen på hotellet vid kl 23.30 skulle resans första missöde uppenbara sig. Det visade sig att jag hade bokat hotellrum först från den 27 juni och att hotellet var fullbokat. Ingen drömsits efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn! Men Agneta klev fram och bjöd in mig till det rum hon skulle dela med Ilse från Lettland. Kunde inte låta bli att tänka på Anitas erfarenhet från Convention i Turin, när jag kröp ner på ena sidan i en dubbelsäng med ett täcke. Tröttheten var dock det mest påtagliga och jag somnade utan problem vid sextiden svensk tid...