Fredag 4 juli - nationaldagsfirande i kvadrat

"Variously known as the Fourth of July and Independence Day, July 4th has been a federal holiday in the United States since 1941, but the tradition of Independence Day celebrations goes back to the 18th century and the American Revolution (1775-83). In June 1776, representatives of the 13 colonies then fighting the revolutionary struggle weighed a resolution that would declare their independence from Great Britain. On July 2nd, the Continental Congress voted in favor of independence, and two days later its delegates adopted the Declaration of Independence, a historic document drafted by Thomas Jefferson. From 1776 until the present day, July 4th has been celebrated the birth of American independence, with typical festivities ranging from fireworks, parades and concerts to more casual family gatherings and barbecues."

I dag åt vi frukost hemma. Idén var att vi skulle komma iväg ned till stan i god tid före paraden skulle börja kl 10. Clear Lake är en given samlingsplats för norra Iowa den här dagen och det är ganska mycket folk i omlopp. Enligt proffstyckarna (mina syskon) var den här paraden undermåligt planerad, men jag tyckte ändå att jag fick se det jag förväntade mig. 

Först i ledet var VFW, Veterans of Foreign Wars, där min värdfar Allan marscherade. 
Därefter följde nära nog allt mellan himmel och jord; föreningar, klubbar, företag, intresseorganisationer, politiker, etc, etc... Vi höll ut en dryg timme och när vi gick vidare var det fortfarande inte slut. Vi avslutade detta första besök på stan inne på VFW:s lokal där det var gratis bar för medlemmar med gäster.

Sedan gick vi hem för att äta lunch som bestod av hamburgare, bratwurst och diverse tillbehör. Jeff stod för grillningen och sedan åt vi inne i garaget (!) för att undkomma solen. 

Efter mat och prat var alla lite trötta och sega och därför aktiverade vi oss med en ny promenad på stan. Det var full fart med tivoli, spel och skräpmat, till exempel kunde man köpa deep fried candy bars, eller pickels (inlagd gurka)! Mina syskon beslutade att jag måste prova en annan friterade läckerhet (?) - funnel cake. Det var någon form av munksmet som friterades i tjocka trådar och därefter berikades med florsocker. Helt ok så länge den var varm, men tack och lov var vi många som delade på denna monsterstora kaka.

Efter denna utflykt vilade vi upp oss och åt en enklare kvällsmat före kvällens stora begivenhet - fyrverkeriföreställning över sjön. Vi fogade oss i ännu en tidig avmarsch från lägenheten för att ställa upp våra stolar på "rätt" plats. Efter en två och en halv timme lång väntan (no joking!) brakade ett halvtimmes långt fyrverkeri lös. Jag måste tillstå att det var både imponerande och vackert med sjön som plattform. Clear Lake har cirka 8000 bofasta invånare, men denna kväll var det 30-40000 människor här för att ta del av firandet. Nu är även jag invigd i denna stolta tradition!

Torsdag 3 juli - tillsammans!

Ännu något av en mellandag, men nu i uppskattat sällskap med delar av Petersen family. Vi började dagen med frukost nere på Main Avenue. Mina "föräldrar" har flyttat sedan jag var här senast och bor nu bara ett par kvarter från stadskärnan. Därför promenerade vi och hela "grejen" kändes väldigt bekant på något sätt. Min värdfar är väldigt socialt orienterad och kan inte gå mer än 100 meter utan att stanna till och hälsa på personer som passerar. Inne på restaurangen var det samma sak, han är liksom kompis med alla. :)

Dad and mom; Allan och Sharon

Efter frukost fixade jag resans första kontanter, inte från en bankomat utan inne på banken över disk. Även där blev det en pratstund. Det är precis det här jag minns från mitt AFS-år i Clear Lake, samhället där alla känner alla och visar varandra omtanke.

En kort stund efter att vi kommit tillbaka till lägenheten dök min jämnåriga värdsyster Tracey upp tillsammans med sin man Craig. De bor i Indianola, cirka två timmars bilresa rakt söder ut från Clear Lake. Tracey brås på sin far och är mycket socialt lagd. Hon är förskolelärare och jag föreställer mig att hon är mycket lämpad för det yrket! Det var riktigt kul att börja dela minnen med varandra, Tracey var den av mina syskon som delade vardag med mig när jag bodde här.

Craig och Tracey

När vi hade ätit en lättlunch åkte vi iväg för att kompletteringshandla mat inför helgen. Alltid lite fascinerande att besöka matbutiker på resande fot. Småstaden till trots är utbudet helt otroligt - oavsett vilken kategori det handlar om. Vid det här laget var jag på god väg att tappa rösten och jag utmanade mig själv med att välja ut en påse halstabletter!

Jag och Angie!

Lite senare på eftermiddagen gjorde vi en tur till stugområdet utanför stan för att hälsa på Angie, en tidigare klasskamrat. Angie har gjort sig förmögen på att sälja silversmycken under märket Silpada Jewlery och hade bjudit in till en utförsäljning av utgående produkter i sin "stuga" - som mer påminde om ett välutrustat semesterhus. Väl där fick jag träffa hela hennes familj, hennes mamma (som jag också kände väl under mitt utbytesår) och några andra klasskompisar från "Class of 1985". Jag hittade dessutom ett jättefint armband som Angie sålde till speciellt vänskapspris. Vi åkte därifrån med löftet att ses på nytt före söndag.

Resten av dagen tillbringade vi hemma. Efter middagen promenerade vi ned till stan och tittade på folklivet kring karnevalsområdet. Där sprang vi på min idrottslärare och basketbollcoach Kay och hennes make. Helt otroligt, hon såg absolut inte ut att vara en dag äldre än för 30 år sedan. Sensmoral: Regelbunden motion och hälsosamt leverne har sin betydelse! :)

Innan vi gick till sängs tittade min "bror" Jeff och hans fru Mary förbi, efter att de kommit upp till Clear Lake tidig kväll. De äger en stuga i samma kvarter som Angie. Jeff och Mary äger och driver en begravningsbyrå tillsammans, i samma stad som Tracey och Craig bor. Jag tyckte väldigt mycket om dem när jag var här och det behövdes inte många minuter för att konstatera att den känslan består.

Sammantaget en speciell dag, jag är så glad över att jag bestämde mig för att åka hit!

Onsdag 2 juli - good bye Orlando!

En välkommen mellandag! När jag planerade resan hade jag tänkt att jag skulle använda den för att ta del av någonting i området. Med hänsyn till ork och väder valde jag att avstå från utflykt och stannade kvar på hotellområdet. 

Dagen började med en gemensam frukost för oss som var kvar på hotellet. Vi tyckte alla att det var speciellt att få sitta ned och äta frukost utan att ha en specifik tid att passa. Hotellets buffé lämnade knappast något kvar att önska. Det blev en lång frukost med tid för  umgänge och reflektioner från Convention! :)

Efter frukost packade jag ihop på rummet och checkade ut strax för kl 11. Jag hittade en lugn plats i lobbyn och uppskattade sedan sällskapet av min dator och bok. Eftersom det var ganska blåsigt ute var det även ok att sitta utomhus intill poolområdet. Tiden rasslade på ganska snabbt fram till halv fyra när jag skulle åka till flygplatsen.

Väl framme på "McCoy" åt jag kvällsmat och blev på nytt påmind om att jag är i landet där allting är 1,5 eller 2 gånger så stort som man förväntar sig... Min beställda "Junior Veggie Burrito" var en hit och jag blev ordentligt mätt!

Passagen genom Security gick problemfritt (puh!) och därefter var jag ganska snart i luften, på väg mot Minneapolis. Trots att dagen varit lugn var jag jättetrött och använde en del av resan till att sova - så skönt! Resan tog cirka fyra timmar och planet landade före utsatt tid kl 20.30. 

Det var lite spännande att vandra mot bagageutlämningen där jag visste att mina värdföräldrar skulle vänta på mig - vilket de också gjorde. De såg precis ut som jag kom ihåg dem, bara 30 år äldre... Trots att det är 17 år sedan jag träffade dem senast var det lätt att hitta tillbaka och börja stämma av en rad frågor om varandra. Resan ner till Clear Lake tog två timmar. Vi klev in i deras nya hyreslägenhet kl 23 och eftersom vi alla var trötta önskade vi varandra god natt när jag fått mitt sovrum. Nöjd med att vara framme och borta från värme och fukt i Florida!

Convention dag 5 - closing...

Vår sista dag på Convention kändes som en bonus för alla som tagit sig igenom de fyra föregående dagarna. Inga stadgar att traggla med, bara roligt innehåll att rösta om!

Den tveklöst mest intressanta punkten på programmet var att rösta om Zonta Internationals mål och serviceprojekt för de kommande två åren. Målen som vi röstade igenom sammanfattas under rubrikerna service (=projekt), advocacy (=opinionsbildning) och resources (=”medlem- och ledarskap”). Utifrån dem ska varje lokal Zontaklubb utforma egna mål och en verksamhetsplan som bidrar till måluppfyllelse 2016.

President Maria José Landeira Östergård

Inkommande president Maria José Landeira Östergård (som är danska!) presenterade sedan mål, syfte och budget för varje serviceprojekt och samtliga röstades igenom med stor majoritet. Beslutet innebär att vi kommer att Zonta kommer att arbeta med följande projekt under 2014-206:

• Eliminating Obstetric Fistula in Liberia, samarbetspartner (UNFPA, FN:s befolkningsfond). Budget USD 600 000.

• HIV-Free Generation in Rwanda, samarbetspartner UNICEF, FN:s barnfond). Budget USD 800 000.

• Gender Responsive Schools in Vietnam, samarbetspartner UN Trust Fund. Budget USD 644 000.

• Delaying Early Marriage in Niger, samarbetspartner UNFPA. Budget USD 1 000 000.

• Voices against Violence in 12 countries, samarbetspartner UN WOMEN (FN:s enhet för jämställdhet och stärkandet av kvinnors rättigheter). Budget USD 986 000.

Projektet som kommer att handla om att förebygga barnäktenskap röstades igenom enhälligt! "Voices against violence in 12 countries" är ett nytt ZISVAW-projekt (Zonta International Strategies to End Violence Against Women). Det är inte helt klart vilka de tolv länderna kommer att bli, men de som presenterades som aktuella är; Burkina Faso, Centralafrikanska republiken, Liberia, Malawi, Nigeria, Togo, Zambia, Indien, Kanada, Australien, Malta, Hong Kong och Filippinerna.

Projekten var det sista vi röstade om och därefter följde en lång rad erkännanden och avtackningar. Distrikt 21 hedersomnämndes som den största bidragsgivaren under 2012-2014. Zontaklubben i Sundsvall fick sola sig bland de klubbar som bidragit med minst 20 000 dollar under samma period. Imponerande! När det gäller avtackningar kan jag rekommendera President Lynn Mc Kenzies tackvideo.

Vi fick en presentation av nästa plats för Convention som kommer att hållas i Nice 2016. Nu börjar man även att arbeta med förberedelser för Convention 2018 som kommer att hållas i Yokohama i Japan. Det är länge sedan en Convention hölls i Asien, så det var många som tyckte att det var ett kul besked. Bara att börja spara pengar! :)

Vid lunchtid avslutades Convention och vi hade några lediga timmar före banketten. Jag och Jessica åt en snabb lunch och hoppade sedan in i en taxi för att göra ett nytt besök på Orlando Premium Outlet. Den här gången kom jag tillbaka med något fler kassar. För första gången i livet är jag nu ägare till en aftonväska! Lite andra mer vardagliga prylar fick balansera detta vågade impulsköp. ;)

Avslutningsbanketten startade med fördrink tillsammans med Distrikt 21. 

Area Directors of Zonta District 21 2014-2016.

Efter lite eftersnack öppnades middagslokalen och vi spriddes ut vid olika bord. Middagen var inget fantastiskt, men helt ok. När måltiden var avslutad var det dags för den formella överlämningen mellan avgående och inkommande styrelse och nomineringskommitté. Ännu en Zonta-ritual att addera till erfarenheterna från Convention. Kvällens höjdpunkt var en föreställning av Cirque du Soleil, som avslutade kvällen med ett antal vågade och helt otroliga nummer!

Efter banketten kände jag mig helt nöjd med att avsluta dagen och drog mig tillbaka för att säkerställa min skönhetssömn inför nästa del av min resa. Jag satte på TV:n för att lyssna på nyheterna om säsongens första tropiska storm som förväntas slå till mot östkusten inför storhelgen 4 juli. Håller tummarna för att jag ska kunna komma vidare enligt plan - chansen för det såg ändå ok ut när jag släckte lampan.